Sortino-kvoten: Definition, Formel, Beräkning och Exempel

Sortino Ratio eller Sortino-kvoten är en variant av Sharpe-kvoten som skiljer skadlig volatilitet från total övergripande volatilitet genom att använda tillgångens standardavvikelse av negativ portföljavkastning – nedåtavvikelse – istället för den totala standardavvikelsen för portföljavkastningen. Sortino-kvoten tar en tillgångs eller portföljs avkastning och subtraherar den riskfria räntan och dividerar sedan det beloppet med tillgångens nedsidaavvikelse. Förhållandet fick sitt namn efter Frank A. Sortino.

Formel och beräkning av Sortino-kvoten

Sortino-kvoten skiljer sig från Sharpe-kvoten genom att den endast tar hänsyn till standardavvikelsen för nedåtrisken, snarare än den för hela (upp- + nedåt-) risken.

Eftersom Sortino-kvoten endast fokuserar på den negativa avvikelsen av en portföljs avkastning från medelvärdet, anses det ge en bättre bild av en portföljs riskjusterade utveckling eftersom positiv volatilitet är en fördel.

Sortino-kvoten är ett användbart sätt för investerare, analytiker och portföljförvaltare att utvärdera en investerings avkastning för en given nivå av dålig risk.

Sortino-kvoten är ett användbart sätt för investerare, analytiker och portföljförvaltare att utvärdera en investerings avkastning för en given nivå av dålig risk. Eftersom detta förhållande endast använder nedsidans avvikelse som riskmått, löser det problemet med att använda total risk, eller standardavvikelse, vilket är viktigt eftersom volatilitet på uppsidan är fördelaktigt för investerare och inte är en faktor som de flesta investerare oroar sig för.

Exempel på hur man använder Sortino-förhållandet

Precis som Sharpe-förhållandet är ett högre Sortino-förhållande bättre. När man tittar på två liknande investeringar skulle en rationell investerare föredra den med den högre Sortino-kvoten eftersom det betyder att investeringen tjänar mer avkastning per enhet av den dåliga risk som den tar.

Anta till exempel att Fond X har en årlig avkastning på 12 procent och en nedåtavvikelse på 10 procent. Fond Z har en årlig avkastning på 10 procent och en nedåtavvikelse på 7 procent. Den riskfria räntan är 2,5 procent. Sortino-kvoterna för båda fonderna skulle beräknas som:

Även om Fond X ger en avkastning på 2 procent mer på årsbasis, tjänar den inte den avkastningen lika effektivt som Fond Z, med tanke på deras nedåtriktade avvikelser. Baserat på detta mått är Fond Z det bättre investeringsvalet.

Även om det är vanligt att använda den riskfria avkastningen, kan investerare också använda förväntad avkastning i beräkningar. För att hålla formlerna korrekta bör investeraren vara konsekvent när det gäller typen av avkastning.

Skillnaden mellan Sortino-förhållandet och Sharpe-förhållandet

Sortino-kvoten förbättrar Sharpe-kvoten genom att isolera nedsidan eller negativ volatilitet från den totala volatiliteten genom att dividera överavkastningen med nedsidans avvikelse istället för den totala standardavvikelsen för en portfölj eller tillgång.

Sharpe-kvoten straffar investeringen för god risk, vilket ger positiv avkastning för investerare. Men att bestämma vilket förhållande som ska användas beror på om investeraren vill fokusera på total- eller standardavvikelse, eller bara nedåtavvikelse.

Om Vikingen

Med Vikingens signaler har du en god chans att hitta vinnarna och sälja i tid. Det finns många värdepapper. Med Vikingens autopiloter eller tabeller kan du sortera ut de mest intressanta ETF:erna, aktierna, optionerna, warranterna, fonderna osv. Vikingen är ett av Sveriges äldsta aktieanalysprogram.

Klicka här för att se vad Vikingen erbjuder: Detaljerad jämförelse – Börsprogram för dem som vill bli ännu rikare (vikingen.se)