Vilken roll spelar guld för centralbankernas reserver?

Centralbanker och guld har en lång historia, även om användningen av guld som pengar föregick etablerade monetära myndigheter i årtusenden.

Centralbanker och guld har en lång historia, även om användningen av guld som pengar föregick etablerade monetära myndigheter i årtusenden.

Centralbankernas användning av guld har spelat en nyckelroll i att forma den moderna världen. Den stora perioden av global ekonomisk expansion mellan slutet av Napoleonkrigen (1815) och första världskriget (1914) möjliggjordes utan tvekan delvis genom införandet av en guldstandard, ett monetärt system där ett lands valuta har ett värde direkt kopplat till guld.

Den resulterande valutastabiliteten möjliggjorde en anmärkningsvärd period av växande handel och globala investeringar. Detta passade ihop med öppnandet av massiva guldfyndigheter i Amerika, södra Afrika och Australasien, vilket skapade en global expansion genom att effektivt smörja in världens penningmängd. Systemet kontrollerades till stor del av Bank of England i samarbete med andra centralbanker. Detta upphörde i samband med första världskrigets anstormning då de flesta krigförande nationer avbröt den fria konvertibiliteten för guld. Under mellankrigstiden mötte återupprättandet av en guldmyntfot av vissa nationer blandad framgång. I början av 1930-talet var allt fler länder tvungna att överge guldmyntfoten under påfrestningarna och påfrestningarna från den stora depressionen.

Efter andra världskriget etablerades Bretton Woods-systemet med guld – återigen – som spelar en nyckelroll i politik som antagits av världens stora centralbanker. Bretton Woods baserades på en implicit koppling av valutor till guld. De deltagande centralbankernas valutor var knutna antingen till den amerikanska dollarn eller till guldpriset direkt.

Systemet fungerade eftersom USA hade stora mängder guld som reserver. Den efterföljande valutastabiliteten spelade en stor roll för att säkra den ekonomiska återhämtningen efter kriget. Bretton Woods-systemet kollapsade effektivt 1971 på grund av inneboende motsättningar och spänningar i systemet. Befriat från Bretton Woods begränsningar, ökade guldpriset avsevärt under resten av decenniet, till stor del förstärkt av tvåsiffrig inflation när centralbankerna förde en expansiv politik. Slutet på Bretton Woods resulterade i att guld inte längre spelade en central roll i det internationella finansiella systemet, vilket flyttade ädelmetaller från centralbankens prioriteringar.

Fortfarande, mer än fem decennier efter Bretton Woods-systemets kollaps, fortsätter guld att spela en användbar roll i det internationella finansiella systemet och utgör en anmärkningsvärd del av de globala valutareserverna. Inköp av guld från den officiella sektorn är en viktig, om än föga diskuterad, komponent i guldefterfrågan. Tillsammans är centralbankerna världens största innehavare av ädelmetaller, och deras försäljnings- och köpbeslut kan ha en betydande inverkan på priserna. Varje oberoende centralbank i världen har åtminstone en viss mängd ädelmetaller. Gulds status som valuta bekräftas därför av att ädelmetaller räknas som en del av en centralbanks valutareserv. Det är den enda råvaruvalutan som har överlevt som pengar in i den elektroniska tidsåldern. Detta antyder guldets unika monetära status.

En av de mest intressanta egenskaperna med centralbankernas guldreserver är den breda fördelningen av innehav

Förra året ackumulerade centralbankerna guld i den snabbaste takten sedan slutet av 1960-talet, en period då Bretton Woods-systemet närmade sig sitt slut. Den officiella sektorn har dock inte alltid varit en ädelmetallköpare. En lång serie av guldförsäljningar från centralbanker, som började 1991, började avta i början av detta århundrade.

Tabell 1: Centralbanksinnehav runt om i världen

Rank (2022) Centralbank Officiella guldinnehav (ton) % av valutareserver Valutareserver

(MUSD)

1 USA 8 133,5 68,1 232 716,6
2 Tyskland 3 355,1 67,6 98 413,7
3 Italien 2 451,8 64,9 81 714,8
4 Frankrike 2 436,8 62,2 100 428,9
5 Ryssland 2 298,5 22,2 497 946,0
6 Kina 2 025,4 3,7 3 188 790,0
7 Schweiz 1 040,0 6,9 847 164,4
8 Japan 846,0 4,2 1 178 279,4
9 Indien 787,4 8,4 521 528,0
10 Holland 612,5 57,3 27 665,7
11 Turkiet 564,8 29,7 82 890,0
12 ECB 506,5 33,0
13 Taiwan 423,6 4,5 552 201,0
14 Uzbekistan 384,4 65,8 12 702,7
15 Portugal 382,6 69,1 9 939,7
16 Kazachstan 355,6 59,6 14 582,8
17 Saudiarabien 323,1 4,2 471 575,7
18 Storbritannien 310,3 10,3 158 329,9
19 Libanon 286,8 52,9 15 893,0
20 Spanien 281,6 18,3 76 497,9

Källa: IFS, HSBC

Den procentuella andelen som innehas av guld av de totala valutareserverna, beräknad av World Gold Council. Värdet på guldinnehavet beräknas med LBMA-guldpriset i slutet av månaden som publiceras dagligen av ICE Benchmark Administration. I januari 2023 var guldpriset i slutet av månaden 1 923,9 USD/oz. Data för värdet av övriga reserver är hämtade från IFS, tabell ‘Total Reserves minus Gold’.

Innehav av guld

En av de mest intressanta egenskaperna hos centralbankernas guldreserver är den breda, varierande och ojämna fördelningen av innehav. I genomsnitt håller regeringar runt 10 % av sina officiella reserver som guld, men detta varierar kraftigt, och innehaven bland världens centralbanker är mycket skeva (se tabell 1). De i euroområdet, inklusive Europeiska centralbanken (ECB), äger betydande mängder guld. USA och Japan är också betydande innehavare, där USA är världens största officiella innehavare av ädelmetaller, som står för lite under en fjärdedel av allt centralbanksguld. Undertecknarna av Central Bank Gold Agreement (CBGA), som är en delmängd av euroområdet, innehar cirka 30 % av allt centralbanksguld. Medlemmar av denna grupp var betydande säljare under 1990-talet och det första decenniet av detta århundrade, och deras försäljningsmönster spelade en roll på björnmarknaden under en stor del av den perioden. CBGA, som reglerade försäljningen från undertecknare med början 1999 och förlängdes vart femte år med 20 år, avslutades officiellt i september 2019.

Trots robusta köp under de senaste åren av centralbanker på tillväxtmarknader (EM) fortsätter innehaven att övervägas till OECD-banker. Som en andel av centralbankens totala reserver har guldets andel också fallit under decennierna (se diagram 1).

Varför ökar centralbankerna sina innehav av guld?

Vad är skälet bakom att en centralbank bibehåller befintliga innehav eller ökar guldreserverna? Och vad har utlöst en förnyad period av ädelmetallköp? Även om guld inte längre spelar en avgörande roll i internationell finans, betraktas det fortfarande som en värdefull del av en nations valutareserver. Några av anledningarna till att reservförvaltare väljer att hålla guld inkluderar:

• Portföljdiversifiering.
Guld kan fungera som en portföljdiversifierare och minskar risken för att inneha andra nationers valutor och skuldinstrument. Guldköp kan vara ett sätt att minska tunga USD-innehav. Detta verkar vara en ökande orsak de senaste åren.

• Riskreducering.
Guld har ingen motpartsrisk, vilket innebär att innehav av guld inte medför någon kreditrisk.

• Internationella betalningar.
Guld kan användas i en betalningsbalanskris som inträffade under Asienkrisen 1997-98 och kan användas för att täcka viktig import eller stödja en inhemsk valuta. Det kan också fungera som säkerhet för lån.

• Nödfinansiering.
Guld är pålitligt i nödsituationer. I tider av nationell nödsituation eller konflikt när nationella valutor kanske inte går att lösa in, kan guld mobiliseras.

• Arv
Många centralbanker på utvecklade marknader har avsevärda mängder guld i form av arv, från årtionden sedan.

• Prestige
För vissa centralbanker i EM kan det finnas en tendens att efterlikna OECDs guldinnehav.

Centralbanker utanför OECD, såsom People’s Bank of China (PBoC) och Reserve Bank of India, går uppåt i ligatabellerna när det gäller centralbankernas guldägande. Även om vissa mindre centralbanker i EM kan inneha relativt låga mängder fysiskt guld, kan detta fortfarande översättas till en stor andel av deras totala reserver, givet motsvarande låga valutareserver.

Guld är fortfarande en användbar och robust komponent i en centralbanks portfölj, och innehav i många centralbanker är långt ifrån statiska. Reservförvaltarnas beslut om allokering av guld beror på en mängd faktorer, inklusive politiska mål, risktolerans, kostnader och liknande – men ädelmetallernas status verkar stensäker. När den globala ekonomin fortsätter att utvecklas verkar den ekonomiska och geopolitiska osäkerheten vara på uppgång, vilket skapar en atmosfär där centralbanker kan fortsätta att öka sina innehav av guld.

Om Vikingen

Med Vikingens signaler har du en god chans att hitta vinnarna och sälja i tid. Det finns många värdepapper. Med Vikingens autopiloter eller tabeller kan du sortera ut de mest intressanta ETF:erna, aktierna, optionerna, warranterna, fonderna osv. Vikingen är ett av Sveriges äldsta aktieanalysprogram.

Klicka här för att se vad Vikingen erbjuder: Detaljerad jämförelse – Börsprogram för dem som vill bli ännu rikare (vikingen.se)

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *